Jag blir så ledsen och arg
(Bilden till höger är lånad från Finlands djurskyddsförening.)
I morse blev jag så ledsen när jag hörde på nyheterna. Det var ett inslag om alla sommarkatter som överges nu, när hösten börjar komma. Tänk, att det händer om igen varje år... Jag blir så matt, arg och gråtfärdig.
Jag förstår inte vad som försiggår i huvudet på en människa som helt utan att tveka kan lämna en katt att klara sig själv efter att först ha kelat med den och matat den hela sommaren. Katter hör INTE till naturen, och klarar sig inte på egen hand när vintern kommer.
Tänk dig själv, om du en dag skulle komma hem och märka att din kära familj försvunnit och låst dörrarna efter sig. Du sitter sorgsen utanför dörren och hoppas på att de kanske bara har åkt för att handla, och kommer tillbaka snart. Men tiden går, och ingen kommer... hungern börjar kännas olidlig, och du som inte är van att skaffa din egen mat funderar på hur du nu ska göra... dessutom blir det kallare dag för dag...
Här i Finland har Whiskas en kampanj som ska göra folk uppmärksamma på sommarkatt-problemet. Jag deltog just genom att beställa en "Kissakaveria ei jätetä"-t-shirt. (Ungefär: "Man lämnar inte en kattkompis") för 20 euro. Det är det värt, tycker jag.
Tänk er för innan ni skaffar katt!
4 kommentarer:
Ja usch, jag blir precis lika upprörd som du över fenomenet sommarkatter! Det är ett LIV det handlar om, inte en leksak.
Jag stöder ett katthem här i Stockholm och har volontärarbetat där tidigare och kommit i närkontakt med alla dessa övergivna katter - och det gör ont i hjärtat!
Jag blir vansinnig på sånt. Vi har själva en kisse här hemma som blev övergiven och var helt utmärglad när vi hittade honom.Han har fortfarande ett onormalt förhållande till mat. Jag blir så arg på människor som gör så. Grrr...
Helena: Jag har ibland funderat på att volontärarbeta på det lokala hittedjurshemmet - men jag tror det skulle vara för hårt psykiskt för mig.
Malin: Vad bra att ni tog hand om kissen!
Nu har det börjat dyka upp övergivna katter där jag bor i Roslagen också, antagligen lämnade efter sommaren. En mager och vinglig katt som verkar vara högst 8 månader och med tunn sjuk päls, smyger här klockan 7 - 8 varje kväll och är desperat efter mat.När jag kommer med matskålen tvekar den först, kommer sedan nästan ända fram till mig och när jag backat, slänger den sig på maten.Tur nog så har jag en kattfälla som var och en kan köpa hos firma Lothin i Nässjö för en tusenlapp.De frågar först hur man ska använda den. Det handlar om ansvar och omdöme, man får inte ta en privat katt som har ett hem!Nu ska jag fånga in denna staqckars kisse som sen får uthärda mina egna katters testförsök tills det finns plats på ett katthem. POlisen är skyldig hjälpa till och får ej avliva katter enligt paragraf 30. Men de nobbar ändå ibland och verkar inte vilja veta om det avtal de har med katthemmen att omhänderta ett antal katter varje år. Då är det bara att vända hem med fällan!! äromkvällen dök det upp ytterligare en katt jag aldrig sett, också den ung eller kattunge. Den var inte lika mager men jamade vädjande när den såg maten. Ingen granne här äger en sådan katt på kilometers avstånd, så den kan inte bara ha lockats av matlukten.När jag övertygats om att även den är hemlös, blir det en katt till bland mina katter. TIPS: Man kan annonsera ut dem till bra hem i lokaltidningen för en femtiolapp, eller DN, med gott resultat.Kolla bara att den verkligen kommer till ett hem, be att få komma hem och visa den. Hälsningar til1l alla djurvänner!FÄLLAN ÄR !VÄRD SITT PRIS!MEN LÄMNA DEN INTE UTAN UPPSIKT LÄNGRE STUND. Ha tidningar i botten då katterna brukar riva omkring. / Jehanne
Skicka en kommentar