ESC-funderingar, del 2

Nu ska vi ta tag i låtarna som redan är i final. Är de något att ha?

Bosnien-Herzegovina – Inte den bästa låt ur den här balkanballad-genren. Gäsp.

Irland – Nej. Funkar inte för mig

Litauen – Gäsp. Nästa!

Sverige – Fast jag för det mesta lyssnar till rock och tungare tongångar, så bor det inom mig en liten "sverigepoppare" som bara blir så glad av The Ark. Jag gillar deras teatraliska framförande och glada musik. Den här låten är dock inte bandets bästa, men jag gillar den i alla fall.

Ryssland – Jag tycker låten är lite monoton, men ungdomarna gillar den säkert.

Ukraina – Mamma!!! Ja jösses, här var det camp så det förslår. Jag fnittrade faktiskt till i början, men... nej. När man ser på sådant här börjar man sakna Dshinghis Khan.

Rumänien – Den här låten glömmer jag fort.

Spanien – Thomas G:son har varit i farten. Skandinavlatinopop med andra ord. Det här blir säkert en sommarplåga på vissa ställen.

Finland – Jo, jag gillar den här låten. Men inte vinner den.

Grekland – En sommarlåt, precis som Spaniens bidrag. Not for me.

Frankrike – Frankrike, som i Eurovisionens begynnelse hade så fina låtar verkar numera inte bry sig så mycket om ESC. Det är synd. Nej, säger jag till den här.

Tyskland – Strongt av Tyskland att bidra med swing, dessutom sjungen på tyska. Jag gillar det här!

Storbritannien – Blä. Fy. Usch.

Armenien – Förra året gillade jag Armeniens låt, inte i år.

Det verkar vara fler bra låtar i semifinalen än bland dessa. Vilken låt tror/vill jag då ska vinna? Det vet jag faktiskt inte. Jag måste fundera på den saken ännu ett tag. Jag återkommer.