Harry Potter & Planet Terror

I veckan var jag på bio hela två gånger (tack vare rabattbiljetter, annars skulle jag inte ha råd).

I tisdags var vi och såg Harry Potter & The Order Of The Phoenix. Jag fattar inte hur jag kunde få hjärnsläpp då jag beställde biljetterna - jag valde en föreställning som började 17:45 - det var ju klart att den var full av ungar som hade med sig enorma godispåsar som de prasslade med genom hela filmen! Jag höll på att krevera och kunde knappt koncentrera mig på filmen. Bredvid mig satt det dessutom en unge som satt och smaskade på sina segisar med MUNNEN ÖPPEN!!! Jag hade lust att säga åt hans mamma, som satt bredvid, att hon borde uppfostra sin efterkomma att äta med stängd mun. Jag stör mig också annars nåt väldigt på att människor äter med öppen mun. Usch och fy. Snuskigt.

Men filmen då? Jovars, den var ju riktigt bra, men naturligtvis hade filmmakarna komprimerat berättelsen ganska kraftigt - OOTP är ju den tjockaste boken av alla, om jag minns rätt. Jag tycker att man kunde ha plockat bort irrelevantare saker, som Harrys o Chos kyss, och istället koncentrerat sig mer t.ex. på själva Fenixorden och på Kreacher, som kommer att ha en viktig roll i sista boken. Det här var första filmen som jag sett efter att jag läst boken, tidigare har det varit tvärtom. Så nu hade jag kunnat föreställa mig personer och platser själv, t.ex. Fenixordens huvudkvarter och den gräsliga Dolores Umbridge. Det måste jag säga att Imelda Staunton var alldeles lysande som Umbridge! Precis så outhärdlig och motbjudande som jag hade föreställt mig henne.

Jag tror jag ger filmen fyra trollstavar. Och nästa gång ska jag minsann komma ihåg att gå på en senare föreställning. 21:30 skulle den sista gått nu - skulle säkert varit bättre för f0lk i min ålder.

Den andra filmen sågs i torsdags. Robert Rodrigues' Planet Terror. I USA visas filmen tillsammans med Tarantinos Death Proof under namnet Grindhouse, här visas de skilt. Har inte sett Death Proof än, vi får se om jag ska se den på bio eller på dvd. Planet Terror är hur som helst en slags hyllning gentemot de gamla goda trash/camp/splatter/zombiefilmerna. Hur kul som helst, om man ser på den med rätt inställning. Ja, ni ser ju bara hur planschen ser ut... Filmen vimlade av härliga rollfigurer. Var varnade: filmen är inget för lättäcklade.
Fyra kulsprutor får den.