lördag, mars 08, 2008

Mellokoll del 4

Det är inte många timmar kvar till Andra chansen och jag har ännu inte lagt upp mina åsikter om den fjärde deltävlingens låtar. Jag har varit lite seg hela veckan.

Niklas Strömstedt - För många ord om kärlek: Åter en sån här låt som inte väcker några känslor, varken för eller emot.

Calaisa – If i could: The Corrs, tänkte jag när jag såg fiolerna… Och när refrängen började, gäspade jag. Den här sortens musik har aldrig gått hem hos mig.

Daniel Mitsogiannis – Pame: Killen såg ut som en levande reklampelare för tandblekning. Musik från discoteken på charterorterna vid medelhavet? Går inte heller hem hos mig.

Linda Bengtzing – Hur svårt kan det va: Början på låten får mig av nån anledning att tänka på Mikas låt Grace Kelly - men inte resten. Jag har aldrig riktigt tänt på sån här svensk schlager. Nånting att bugga till.

Nordman - I lågornas sken: Första gången jag hörde låten tänkte jag ”njaa – lite väl mycket schlagertongångar för att passa Nordman”, men nu tycker jag den är helt ok. Nu blev jag faktiskt lite sugen på att gå och leta fram en gammal Nordman-skiva jag borde ha nånstans.

Sibel – That Is Where I’ll Go: Det här var en tråkig låt som jag glömde så fort jag hörde den. Men visst sjunger hon bra.

Fronda – Ingen mår så bra som jag: Glättigt värre. Refrängen orkar jag med, men inte verserna. Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att jag skulle kunna skutta runt till den här efter en flaska vin… men jag tror att jag hellre tar min dos av etnisk energi i form av Gogol Bordello:



Charlotte Perrelli – Hero: Jaha, så börjar man numret med en sexuell anspelning då kameran zoomar in på mikrofonen så den påminner om en dildo. En mycket proffsig artist med en "stor" låt. Årets ”Evighet”?

Summa summarum: Den låt jag själv skulle kunna lyssna på utanför Melodifestivalen är Nordmans låt. Men jag tror att Perrellis bidrag är med och kämpar om vinsten.

Finland valde sin ESC-låt i lördags. Det blev det enligt min åsikt lite barnsliga metal-bandet Teräsbetoni (Armerad betong) med sin låt "Missä miehet ratsastaa" (Där männen rider). Bara för att man vunnit med hårdrock en gång så måste man väl inte upprepa sig? Jag tror inte det går hem i Europa den här gången... Vi hade inga superbra kandidater här i år - jag hejade på min gamla teaterkompis Cristal Snow, som faktiskt kom trea.

Andra bloggar om ,

1 kommentar:

Helena/Bildbloggerian sa...

Jag gillade faktiskt Frondas låt, jag blev lite pigg och glad av den. Klassiska schlagerlåtar gillar jag inte alls, men jag tycker det är kul att titta på melodifestivalen och förfasas över hemska scenkläder och pinsamma låtar. Och kanske förvånas nån gång emellanåt över att det faktiskt kom en bra låt också :)