Läste just i en tidning att det bland ryska sfinx-kattägare har blivit en trend att låta tatuera sina katter. Nu är det inte tal om några öronmärkningar, utan tatuering av bilder i skinnet på kattstackrarna. Katterna sövs ned i många timmar, vilket redan det är riskabelt, och jag kan bara tänka mig hur det svider i skinnet efter ingreppet.
Fy fan säger jag bara. Vad människor kan vara idiotiska.
Se här om du kan.
Andra bloggar om katter, tatuering, djurplågeri
Jag måste bara kommentera gårdagens Idol-resultat.
Att man röstar ut en tjej med härlig röst som just har gjort ett förträffligt framträdande (kan man kalla Annas Somewhere over the rainbow för annat?) borde ju vara rakt av kriminellt!
Nej, jag tycker inte alltid så bra om tävlingar där folket får rösta... en stor del av folket verkar inte ha någon smak. Och så utgörs ju en stor del av den röstande massan av skrikande småtjejer som hellre ser till det yttre än själva talangen. Fy fan vad irriterad jag blev på skrikandet i gårdagens sändning... nog för att jag haft idoler som jag tyckte var überunderbara när jag var i den åldern, men jag var aldrig så där hysterisk...
Nej usch och fy vad arg jag blir. Varför tittar jag på eländet?
Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Anna
... på vuxna människor som är kinkiga med maten.
I helgen samlades ett gäng på fyra gamla vänner i Helsingfors, och vi var bland annat ute och åt på en pastarestaurang. Jag höll på att få nippor av att två personer var så himla kinkiga med vad de kunde äta. - Inte vitlök (ok, det kan jag förstå att alla inte gillar), inte pesto, inte mozzarella, inte nötkött, inte bacon, inte fisk, inte svamp osv. osv. "Gud så svårt det är att hitta något ätbart..." Aarrggh!
Jag har full förståelse för människor som är noga med vad de äter pga allergier eller att de är vegetarianer, men när det enbart är kinkighet, så då har jag svårt för det. Det värsta är att vissa blir värre med tiden...
Och dessutom tycker jag att om man är hemma hos någon och blir bjuden på mat så ska man som vuxen tamejfan äta vad man blir bjuden!
Jag skulle gärna ordna middagar för vänner då och då, men tycker det blir för jobbigt när man måste tänka på vad var och en är villig att äta. Suck.
Det har varit tyst här ett tag. Det beror på att jag varit och hälsat på min sjuka mor. Det var ett jobbigt besök, eftersom hennes tillstånd förvärrades för var dag jag var där. Jag måste säga att jag verkligen beundrar människor som orkar ta hand om sina nära i hemmet en längre tid - jag var helt slut såväl fysiskt som emotionellt efter bara några dagar. Det värsta är att behöva se hur personligheten förändras och allt blir virrigt. Alla måste vi ju härifrån någon dag, men man skulle ju önska att det skulle gå snabbt. Det kändes som om det var de längsta dagarna i mitt liv.
Men det finns också positiva saker: Picasso har ätit som en häst och verkar må jättebra. Han blev så glad när jag kom hem att han till och med sprang runt lite av rena glädjen, och det var nästan så att han ville leka lite också. Han har ju inte haft något större lekintresse sedan han började få sin köldkörtelmedicin.
Och så fick jag djurterapi av det bästa slaget när jag var hemöver: systerns hund hade fyra små gulliga valpar:
Jag brukar vara nöjd med Windows och Microsofts övriga produkter, men nu är jag mer än lite irriterad: senaste uppdateringen av Windows gör så att jag inte kan få nätkontakt. Så fort jag avinstallerar uppdateringen, fungerar det igen. Jag har testat det ett par gånger, så jag är säker på att felet ligger i uppdateringen.
Gör programmeringssnubbarna lite halvdant arbete så här i semestertider? Hoppas problemet åtgärdas snarast.
*missnöjt mummel*
Edit en stund senare: Hittade en artikel som berättar att problemet förekommer hos Zone Alarm-användare, och att MS jobbar på saken. Rappa på, säger jag...
Den senaste veckan har domkyrkotorget här i Åbo varit fyllt av gerberor - det är frågan om verket "Gerberadröm" av Kaisa Salmi. Riktigt vackert var det.
Hur tänker ni filmskapare egentligen?
Var och såg Arn-filmen i lördags, och jag måste bara förundra mig över en sak:
Om ni gör en film som baserar sig på en populär bokserie, där vissa rollfigurers yttre attribut har skildrats mycket noga, varför går ni då och förvränger det?
Jag tänker nu naturligtvis på de två Ceciliorna: Arns älskade, som i klostret fick tillnamnet Rosa för att hon har rött hår, medan den blivande drottningen kallas Blanka för sitt ljusa hårs skull. I filmen är dock Rosa blond och Blanka brunett? Vad fan????
Jag brukar inte gnälla över små detaljer, bristen på historisk autenticitet osv. när det gäller film, men i det här fallet måste jag höja min röst. Om personens namn syftar till utseendet, så då kan man väl för sjutton inte gå och vända upp och ner på det hela!!!
Är det så, att eftersom filmen ska marknadsföras till utlandet, så måste man tänka som Hollywoodfolket - alltså att enbart blont hår kan förmedla godhet? Om det är så, så vill jag kräkas.
I övrigt så tycker jag filmen var värd tre och en halv tempelriddarsköldar. Jag vet inte om det var så bra att jag alldeles nyligen läst böckerna, nu var jag hela tiden medveten om vad som lämnats bort ur storyn. När man gör två filmer av tre böcker, så måste man ju naturligtvis välja bort vissa saker, det går inte att komma ifrån. Själv skulle jag kanske haft lite andra fokuseringspunkter.
Läs även andra bloggares åsikter om Arn, film
Jaha ja. Så ska Åmselemördaren benådas.
Hur sjutton kan nåt sådant hända? Tycker Helsingfors hovrätt att vi inte har haft tillräckligt med brott och blodsutgjutelse redan? För sådana där typer kommer aldrig att bli samhällsdugliga, sanna mina ord.
Hur kan man benåda en psykopat som försökt rymma ett antal gånger? Här i Finland är livstidsstraff endast en vits, varför kallar man det ens för livstidsstraff?
Det finns många människor som talar för en mjukare fångvård, och anser att fängelser förstör de stackars människorna som åker in. Men för sjutton också - har man åkt in i fängelse för ett allvarlig brott så har man nåt fel i huvudet redan tidigare. Jag orkar inte tro på att rätt slags terapi skulle vara lösningen i sådana här frågor. Den terapin borde sättas igång redan innan brott hinner ske. Näe, bura in packet och släng bort nyckeln. Deportering till en öde ö vore också ett alternativ.
Jag orkar inte ens försöka förstå.
... om man inte kan laga gröt.
Tänkte testa Quakers microgröt igår. Det gick inte så bra.
I går ringde telefonen. Det var ett nummer som jag inte kände igen, så jag tänkte glatt att nu kanske jag blir kallad på arbetsintervju.
Men icke - det var fel nummer! Gud så irriterande! Det är inte första gången det hänt. Snacka om antiklimax.
Jag börjar tröttna på det här att jag inte ens anses vara intressant nog för att intervjuas. Man får liksom ingen chans att presentera sig själv och sin arbetsmotivation djupare än vad som får plats i ansökningsbrevet.
Inte för att jag skulle ha något emot att vara ledig hela dagarna - men jag behöver lite större inkomster än jag har nu för att kunna betala av mitt studielån. Skulle jag vinna på lotto så kunde jag gott och väl fylla mina dagar med flanerande på stan, cafébesök, surfande och spelande.
Nu ska jag ta min kamera och försöka hitta några härliga höstträd att fotografera. Vill göra om layouten till bloggen nu.
Vi får se om jag har nya foton att presentera nästa gång, den här gången får inlägget illustreras av ett screenshot från Splinter Cell - double agent, som jag spelar för tillfället. Sam Fisher är på uppdrag på en lyxkryssare. Grafiken skulle se mycket bättre ut om jag hade en bättre dator... det ska jag påminna jultomten om.
(Bilden till höger är lånad från Finlands djurskyddsförening.)
I morse blev jag så ledsen när jag hörde på nyheterna. Det var ett inslag om alla sommarkatter som överges nu, när hösten börjar komma. Tänk, att det händer om igen varje år... Jag blir så matt, arg och gråtfärdig.
Jag förstår inte vad som försiggår i huvudet på en människa som helt utan att tveka kan lämna en katt att klara sig själv efter att först ha kelat med den och matat den hela sommaren. Katter hör INTE till naturen, och klarar sig inte på egen hand när vintern kommer.
Tänk dig själv, om du en dag skulle komma hem och märka att din kära familj försvunnit och låst dörrarna efter sig. Du sitter sorgsen utanför dörren och hoppas på att de kanske bara har åkt för att handla, och kommer tillbaka snart. Men tiden går, och ingen kommer... hungern börjar kännas olidlig, och du som inte är van att skaffa din egen mat funderar på hur du nu ska göra... dessutom blir det kallare dag för dag...
Här i Finland har Whiskas en kampanj som ska göra folk uppmärksamma på sommarkatt-problemet. Jag deltog just genom att beställa en "Kissakaveria ei jätetä"-t-shirt. (Ungefär: "Man lämnar inte en kattkompis") för 20 euro. Det är det värt, tycker jag.
Tänk er för innan ni skaffar katt!
Trots rubriken så älskar jag ju vanligtvis teknik och teknologiska uppfinningar. Så länge de fungerar. När det blir nåt fel, så brukar jag till en början helt glatt försöka utreda var felet sitter, men efter att ha provat ett antal olika åtgärder gång efter gång utan framgång så tappar jag faktiskt mitt tålamod.
Helt plöstligt slutade YouTube fungera för mig. När jag går in på sajten och försöker kolla på nån video, så dyker det upp en text som säger:
Hello, you either have JavaScript turned off or an old version of Macromedia's Flash Player. Get the latest Flash player.
Ojdå, jag har helt och hållet glömt bort veckans tjejsnack.
Hur mycket man är du?
(Veckans frågor kommer från Pernilla)
· Byter du glödlampa om det går en?
Men jösses då, det är klart!
· Tankar du bilen?
Om jag hade en bil, så skulle jag göra det. Har tankat andras bilar. Bland annat då jag jobbade på en bensinmack.
· Vet du vad man gör om en propp går?
Det är klart. Inte är jag hjälplös.
· Vet du hur man installerar tvkanalerna på en ny tv?
Jajamän. Man läser instruktionsboken och sätter igång.
· Fixar du stopp i handfat/duschbrunn?
Vanligtvis gör jag det. Nyligen fick jag dock så stort stopp i köksavloppet att jag inte fick upp det själv, för jag har ingen såndär pumpgrej. Men jag ska köpa en sådan så jag kan klara av kommande problem.
Jag måste egentligen opponera mig emot rubriken "hur mycket man är du". Inte behöver det vara okvinnligt att kunna fixa såna där vardagliga grejer. Eller något tekniskt över huvudtaget. Jag har alltid mekat med cykeln, installerat lampor, borrat mm, utan att känna mig mindre kvinnlig. Jag vägrar att ringa efter en karl innan jag själv först har testat. KVINNOR KAN! I själva verket kan jag mer än min pojkvän, som är mer eller mindre lat av sig. Dessutom har jag mer verktyg än honom ;-)
Jag minns inte om jag i denna blogg redan har gnällt över att man försöker göra verktyg attraktivare för kvinnor genom att göra dem gulliga. Blommiga hammare, rosa verktygslåda mm pluttinuttigt... Är vissa kvinnor verkligen rädda för att bli ansedda som för manliga, om de använder vanliga verktyg? Varför ska kvinnor ha rosa och blommiga saker? Den här verktygsportföljen som jag nyligen såg i en reklam kommer man då aldrig se i mitt hem:
The Doors: Break on Through
Ojsan, det är visst nästan en vecka sedan jag skrev något...
Under det gångna veckoslutet satt jag mest framför datorn och grejade med Photoshop och blogglayouter.
Min finska blogg fick en helt ny look med Picasso vandrandes i bannern:
I den här bloggen tog jag sedan i bruk den layout jag tidigare hade i den finska.
Jag gjorde ännu en layout, men den är kanske lite för ljus för min smak - kanske jag tar den i bruk när sommaren närmar sig...
Det här har varit en riktigt sunkig måndag: Vädret suger, det regnar och blåser så att både paraplyet och kepsen höll på att flyga sin kos. Dessutom bröts en bit tand loss när jag åt TÅRTA! Jag har förmodligen gnisslat tänder de senaste nätterna när jag inte orkat använda bettskenan, och det tär på tänderna och plomberna. Suck. Det betyder att det blir tandläkarutgifter då. Det skulle jag gärna klarat mig utan. =(
Placebo: Sleeping with ghosts
... på Internet Explorer... Laddade ner nya version 7 för att testa hur den ser ut.
Nu har Explorer också flikar, vilket jag verkligen har gillat med Firefox.
Men utseendet tycker jag är lite skumt - för det första hade jag svårigheter med att hitta mina favoriter. Och texten på sidorna ser annorlunda ut mot tidigare...
Det som jag verkligen stör mig på, är att transparensen i mina bloggar inte syns i Explorer. Sidorna är mycket snyggare i Firefox. Safari lär också visa dem som de ska vara, Opera har jag inte testat.
Näe, jag håller mig fortfarande till Eldräven.
Jaha, så visade det sig att min nya TV inte var så bra i alla fall. Den har fel på ena högtalaren, och vissa ljud låter riktigt illa. Ett tag trodde jag att jag bara inbillar mig, men nu konstaterade även M att allt inte stämmer.
Firman jag köpte den ifrån gav mig alternativen att byta ut den mot en ny eller skicka den till en reparationsfirma. När jag ringde dit så fick jag veta att beroende på tillgången på reservdelar (som måste hämtas från Sverige eller ännu längre ifrån) så kan det ta upp till 3 veckor innan apparaten är fixad. Alltså byter jag ut den, det går mycket snabbare. Vi får hoppas den nya är felfri, annars får jag fnatt.
Tänk att det är så mycket fel i nya elektriska apparater. En vän till mig köpte nyligen också en LCD-TV, och hans problem var att när den hade blivit uppvärmd började ha för sig ett knäppande läte. Han bytte ut den mot en ny, som också lät - vilket försäljaren också höll med om att den inte borde göra, så den saken är ännu under utredning.
I går kväll var det traditionell filmkväll hos J (som har en stoor plasma-tv UTAN PROBLEM =), det är nästan biokänsla där...) och såg en jättebra film: Secuestro Express handlar om kidnappningar i Latinamerika. Kidnappningar är visst ett jättestort problem där, och det beror på de enorma sociala skillnaderna. Fattiga kidnappar rika för att göra snabba pengar, men det är visst sällan de kidnappade klarar sig levande ur det hela. Mycket sorgligt.
.
Vi finländare kan minnsann gnälla, men vi gör det med stil =). Här sjunger Helsinki Complaints Choir om allt som är fel... Låten är på finska, men eftersom den är textad på engelska, så postar jag den här. (Fast stycket om att vi alltid förlorar mot Sverige i Eurovision Song Contest är ju numera lite föråldrat...) Liknande gnällprojekt finns i Birmingham och Hamburg.
Länk till videon.
Fy sjutton:
"Igelkottar spetsades på träpålar"
Det är svårt att tro att det skulle växa upp samhällsdugliga människor av sådana där sjuka idioter. Lås in dem och kasta bort nyckeln!
Nä fy sjutton! Vad har hänt med min vikt? Höll på att trilla av vågen i morse av rena förskräckelsen. Nå visserligen vet jag av gammal erfarenhet att jag brukar gå upp i vikt när jag är stressad, eftersom jag då brukar tappa kontrollen över ätandet. Men det är ändå en chock att se det i siffror.
Näe, nu måste något göras, nu lovar jag såhär offentligt att ta mig själv i nacken och återgå till det sunda levernet. Håller jag på såhär tills min avhandling är färdig, så måste jag köpa super size-kläder! Problemet med att försöka hålla vikten när jag är stressad och har mycket att göra är att jag då ofta inte skulle ha lust att ställa mig i köket och pyssla. Har tappat lusten att handla mat också för den delen. Och fy sjutton för att diska efter matlagningen! Och det måste man ju för att man ska få plats att laga mat nästa gång... suck... JAG VILL HA DISKMASKIN!!! Och kock. En trevlig au pair-kille, kanske?
Sjutton också att jag fick så mycket äpplen av M:s föräldrar, jag är ursugen på att baka äppelpaj. Visst kan man ju äta en liten bit paj då och då, men när man har en hel paj i kylen, så är lockelsen stor att gå och ta sig en bit, och en till... Måste bjuda hem mycket människor så allt blir uppätet på en gång.
Snart måste jag gå och äta lunch, annars spökar tanken om pajen i mitt huvud resten av dagen...
Nu hände det igen - jag fick bra bokstäver i början av en Betapet-match, och tog ledningen med 117 mot 34 - och vad gör motståndaren? Koppar ned! Fy sjutton för såna typer. Men eftersom jag inte hade bråttom så väntade jag tills spelet avslutades automatiskt - vilket ledde till att jag fick +64 rankingpoäng, och den dåliga förloraren -64. Några gratispoäng, med andra ord. Förstår mig inte på att vissa är så osportsliga att de bara ger upp - dessutom är det möjligt att komma i kapp om man har tur.
I morse vaknade jag redan 8.15, vilket är ganska grymt på en lördag. Men stadsbiblioteket hade utförsäljning på gamla böcker, och jag ville vara först på plats. Det var så himla mycket folk att det var svårt att hitta nåt, men jag fick med mig "Den store Gatsby" för en Euro.
Nyss var jag med M och hans föräldrar ut och åt, eftersom de är här för att fira hans 40-årsdag. Det är nog svårt att tro att den killen blir 40! Lite senare på eftermiddagen blir det kaka hos hans mormor, mums.
www.flickr.com
|
