Ibland blir jag så arg på människor

Den senaste veckan har domkyrkotorget här i Åbo varit fyllt av gerberor - det är frågan om verket "Gerberadröm" av Kaisa Salmi. Riktigt vackert var det.

Till saken hörde att stadsborna från och med kl 12 idag kunde hämta hem blommor, och jag tänkte att jag också går och hämtar en gerberakruka till min balkong.

Men: redan kl 11.45, när jag är på väg till platsen, möter jag tiotals personer som har fyllt sina cykelkorgar och kassar med så många blomkrukor som möjligt! Och när jag kommer fram, så är torget helt tomt på blommor. Vad fan? Om det står kl 12, så tycker jag att det är den tidpunkten som ska gälla! Och varför måste man roffa åt sig så många blommor som möjligt? Jag hade tänkt mig att hämta bara en kruka - kanske jag har en alltför hög tilltro till människors vett, men jag trodde att andra också skulle tänka som så att man bara tar en kruka, så att så många som möjligt kan ta del av det roliga. Men icke. Nån hade kommit dit med en skottkärra t.o.m.! Det var en tydlig me, myself and I -mentalitet.

Varför är människor så själviska? Jag har en känsla av att jag är för snäll när jag för det mesta tänker på andra människors behov och välbefinnande. Fler människor borde läsa Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll.