lördag, augusti 11, 2007

NIN x 2

Sitter här och snörvlar mitt i sommaren - har dragit på mig en ordentlig förkylning.

I söndags begav jag mig ut på en liten Nine Inch Nails-turné med min kompis K. På söndagen var vi på Ankkarock-festivalen i Vanda utanför Helsingfors. Jag har hört att det är en stökig tonårsfestival, så jag var förberedd. Lite tonårsangst kan man väl orka med bara man får se NIN, resonerade jag. Men jag blev ändå irriterad på alla fulla ungar. Klarade oss inte utan skador heller: då vi satt på ett serveringsområde fick K. nåns cider hälld på sin rygg, och senare, när vi stod framför scenen och väntade på NIN, fick jag en flaska i huvudet. Som tur är så är glasflaskor förbjudna på festivalområdet, men en 1,5-liters plastflaska kan göra ganska ont när den landar på ens huvud! Tur att jag hade en mössa på mig, så den dämpade lite. Men fy så förbaskad jag blev - hade jag fått tag på den som kastade flaskan, hade han inte klarat sig helskinnad... Vad fan är det som pågår i vissa personers skallar? När vi kom in på området såg K. en kille som just tänkte kasta iväg en FULL 1,5-liters flaska - som tur var så hade han lite smartare polare med sig som hindrade honom i sista stund.

Såg The Ark spela före NIN. Har sett dem på en liten klubbscen tidigare, så det var helt kul att se hur akten fungerade mitt på dagen på en festivalscen - och den fungerade bra. Det är alltid lika underhållande att se på de killarna. Mitt i "One of us is gonna die young" sjöng Ola en snutt ur NIN-låten Hurt. En kul detalj. Undrar om Trent tyckte det var lika kul?



Efter The Ark var det en tids väntan igen. Den här gången valde vi att inte klämma oss längst fram, utan stod på ett mer säkert avstånd, där man kunde andas och röra på sig mer eller mindre fritt. Fast det skulle ändå varit en helt bra idé att ta på sig sina boots med stålhätta...
NIN:s gig var otroligt bra! Det var fullt ös på såväl bandet som publiken - killarna verkade vara på bra humör, och Trent (som inte är den mest pratsamma artisten) slängde till och med ur sig några humoristiska kommentarer. Ljusshowen var mäktig - men den kom till sin fulla rätt först i slutet på konserten, när det blivit lite mörkare ute.



Under encoren, Hurt, satte festivalarrangörerna igång slutfyrverkeriet - aningen för tidigt. På sätt och vis en mäktig avslutning - men kanske lite störande när man tänker på låten i fråga. Trent har ju tidigare stört sig på att han blivit avbruten under denna låt som är en mycket personlig historia, så jag väntade med spänning på hur han skulle reagera. Han verkade ta det med humor, höll paus i spelandet och utbrast: "Well, this is a first".


På måndagen tog vi färjan från Helsingfors till Stockholm, där NIN skulle spela på Hovet på tisdagen. Vi checkade in på Freys hotell och blev mycket förvånade över deras syn på dubbelrum. Sängen gick inte att dra isär till två sängar, och den var dessutom mycket smalare än en normal dubbelsäng! Tur att vi inte är större än vi är. Men man skulle ju gärna haft en egen säng...

Det här var den tredje NIN-konserten i år, och min fjärde totalt. Vi hade skaffat biljetter från fancluben, så vi hade ganska bra läktarplatser. Och som tur var så var det en tom rad bakom oss, så vi kunde stå upp utan att störa bakomsittande. Jag kan inte förstå hur friska människor kan sitta still under hela konserten... Nåväl, vi var i alla fall några som dansade och visade oss vara vid liv. Jag hade förväntat mig att svenskarna, som brukar vara så spralliga och festglada, skulle vara en bra publik - men där gick jag bet. Aftonbladets Mattias Kling uttryckte sig förträffligt:

Men, som sagt. Det är glest i raderna. Det sjungs dåligt. Det dansas blott sporadiskt. Det är för bövelen bitvis mer drag på Larmtorget i Kalmar valfri onsdagskväll.

Men det var bra att vi bestämde oss för att gå på Stockholms-konserten, för nu fick vi se ljusshowen i all sin prakt. Speciellt gillade jag när Only spelades bakom en ljusskärm - mycket imponerande. Och låtlistan var ganska annorlunda jämfört med söndagens. Men ve och fasa - nu hade Closer lämnats bort! Nåväl, jag fick istället höra många andra favoriter, så det är förlåtet. ;-)

Efter att ha sett NIN två gånger från läktare och två gånger från ståplats så kan jag nu konstatera att jag nog föredrar ståplats - trots risken för att hamna i kläm mellan vilt studsande grabbar. Men jag tror knappast att det blir någon första-andraradsplats för mig mer - testade det på Provinssirockspelningen 2005 och det krävde lite väl mycket kämpande om lebensraum, när jag helst skulle koncentrerat mig på showen.

Till slut en video från tisdagens spelning som jag hittade på YouTube: Hurt. Den låten ger mig alltid gåshud.

3 kommentarer:

Annalesca sa...

Åh..! Avundsjuk!! NIN har varit favoriter sedan jag ramlade över soundtracket till LostHighway typ -95? Får istället trösta mig med Manson 13:e december. Funkar nästan lika bra.. =D
Åh, just det! Jag är tillbaka, hur har sommaren varit?

-Anne- sa...

Nämen, har man sett på maken... ;-) Välkommen tillbaka efter sommarlovet!

Annalesca sa...

=D Det känns faktiskt oförskämt trevligt att vara tillbaka! Jag har inte riktigt förstått hur pc-beroende jag faktiskt är förräns denna sommar..